De flesta av
oss minns troligtvis hur allting började. Om det var personliga mål
eller kompiskretsen eller rent av hälsoskäl som fick oss att börja
träna. Dock för de flesta av oss började allting som en kul grej,
en hobby vi höll på med på vår fritid, ett sätt att slappna av
och göra något vi tycker om.
För mig
började träningen då jag var cirka 16 år gammal på grund av att
en av mina vänner tog med mig till gymmet. Jag hade tidigare hållit
på med de flesta sporter både individuellt och som ett lag men
träningen i gymmet fick mig att upptäcka något annat jag tidigare
inte märkt att jag behövde. Vad som fängslade mig vid att lyfta
vikter och pressa mig själv så hårt det bara gick var inte endast
strävan efter att bli bättre och att utvecklas, det var även
lugnet jag fick från att gå in i gymmet, lyssna på musik jag
gillar och FOKUSERA. Ja, gymmet fick mig att glömma vardagen och
allt annat eftersom träningen krävde så mycket fokus och
koncentration så den rent av fick mig att stänga av allt annat runt
om.
Jag tror inte
jag är själv med att säga att en del av mig tränar i gym eller på
något annat sätt på grund av att det är ett ställe där inga
andra vardagsproblem eller plikter betyder något. I gymmet handlar
det bara om en sak, dig själv mot dig själv. Du kanske jämför dig
med andra hur de ser ut eller hur mycket de lyfter men i slutändan
är det endast en sak som betyder något. Vad du gör där inne är
det enda som räknas!
Detta
tänkesätt var något jag följde i många år och också något som
fungerade för mig länge tills en dag. Jag började känna att jag
inte längre åkte till gymmet för att slappna av utan jag for dit
eftersom det var något jag alltid gjort, något som stod på min
lista över saker som skall göras under dagen. Omständigheterna
spelade ingen roll träningen skulle ske hur som helst eftersom det
var så jag alltid gjorde. Det var vid den tidpunkten jag märkte att
jag inte längre tränade för att det var kul eller för att det
fick mig att må bra utan jag tränade eftersom jag hade gjort det
till mitt jobb. På samma sätt som att jag gick till skolan varje
dag gick jag också till gymmet.
Vad gör man
då om man märker att träningen inte längre drivs utav lusten att
träna utan den drivs utav att träningen står som en stor röd
prick i din kalender varje dag? Min lösning var ganska enkel, jag
behövde en ny morot, en anledning att träna. För mig var det
styrkelyft. Jag har alltid varit en tävlingsmänniska så att börja
tävla inom en gren som jag redan var ganska intresserad av passade
perfekt för mig eftersom jag visste att jag tyckte om att träna men
jag behövde ett nytt syfte för att faktiskt göra det.
Om vi spolar
framåt till idag så tränar jag inte längre för att tävla
eftersom jag inte har tiden eller motivationen för att träna så
mycket som jag gjorde då. Nu har mitt syfte istället flyttats till
att träna saker jag tycker är roliga och som jag mår bra av. Mitt
mål handlar alltså inte lika mycket om resultaten utan om känslan
jag får utav träningen jag gör vilket också är ett sätt man kan
se på sin träning.
Finns det
någon poäng bakom den här historian då?
Poängen jag
försöker förklara är att om du känner att du har börjat känna
samma sak för träningen som du känner för att diska (att du
aldrig riktigt orkar men du vet det känns jäkligt bra efteråt) så
kanske en ny synvinkel på träningen skulle vara något som passar
dig. För vissa kan det vara att de under en längre tid varit
väldigt målinriktade och känner att pressen att prestera hela
tiden inte har lika många positiva fördelar som de negativa längre.
Dessa personer kanske borde pröva på att göra något helt annat i
gymmet några pass i veckan, saker som de inte egentligen är bra på
men på så vis heller inte innehåller någon press att prestera.
För andra
kan det vara det motsatta. De har under en så lång tid endast åkt
till gymmet för att träna bara för att det är det som de alltid
gör vilket har förvandlat träningen från en hobby till en
vardagsrutin. För dem kanske lösningen är att pröva på att sätta
upp ordentliga mål och faktiskt jobba ändamålsenligt mot dem,
skapa den där moroten att jaga.
Fråga dig
själv om din träning fortfarande känns som en hobby du njuter och
mår bra av eller om gymmet endast har blivit din andra arbetsplats. Och ha
såklart en underbar vecka!
//Christoffer
Skribenten är utbildad idrottsinstruktör från Högskolan Arcada och
Licenserad styrkelyftare på FM-nivå.
christoffer.bergman@easyfit.fi
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti